Musiken
Från ballader till reels: hur skotsk folkmusik hamnade på bordet
Vad musikerna menar med en ballad, var melodierna samlades in och varför en folkmusikkväll kan vara lika mycket samtal som sång.
Reservera din kväll ↗Snabbt svar
Skotsk folkmusik är en tradition i flera lager: berättande visor som förts vidare muntligt, dansmelodier spelade på fiol och senare dragspel, och en revival på mitten av 1900-talet som sände ut insamlare med bandspelare. Wikipedia säger att balladerna förblev muntliga tills insamlare på 1700-talet tryckte dem, att Francis James Childs volymer från 1882 till 1892 formade senare repertoarer och att School of Scottish Studies öppnade i Edinburgh 1951. En kväll som rör sig från ballader till livliga visor tar dig genom dessa lager, vilket är anledningen till att bokningssidan betonar berättelserna bakom sångerna.
Traditionens fyra lager
| Vad det är | I rekordet | |
|---|---|---|
| Ballader | Sångsagor som förts vidare från mun till mun | Tryckt av samlare från 1700-talet, enligt Wikipedia |
| Danslåtar | Reels, strathspeys och annan fiolmusik | Niel Gow och hans son komponerade hundratals melodier |
| Dragspel | En ny röst inom highlanddansband | Centralt för highlanddanser från 1920-talet, enligt Wikipedia |
| Återupplivandet | Samlare, festivaler och folkklubbar | School of Scottish Studies grundades 1951 |
Vad en ballad är
I skotsk tradition är en ballad en berättelse på vers som sjungs till en enkel melodi, ofta om kärlek, svek, strid eller det övernaturliga. Wikipedia säger att dessa sånger levde kvar i muntlig tradition tills samlare på 1700-talet, som biskop Thomas Percy, började publicera dem, och pekar på älvorna i Tam Lin som bevis på äldre, förkristna teman. Formen passar ett bord med två musiker, eftersom orden bär intresset och en gitarr eller ett dragspel kan stötta dem diskret. När en artist stannar upp för att förklara vilka karaktärerna var, landar sången hårdare, och det är mönstret som bokningssidan beskriver.
Child, Greig och de första samlarna
Det sena 1800-talet förde med sig en mer vetenskaplig första återupplivning. Wikipedia tillskriver Francis James Childs åtta volymer av engelska och skotska folkballader, publicerade från 1882 till 1892, en avgörande roll för vad senare sångare valde att framföra, och uppger att Gavin Greig samlade in mer än tusen visor, mestadels i Aberdeenshire. Ingen av männen var utövare i modern bemärkelse, men deras böcker levererade de texter som folksångare fortfarande hämtar från. Om en musiker vid ditt bord presenterar en ballad vid namn är det stor chans att dess ord nedtecknades av en samlare som dessa.
Reels, strathspeys och fiolen
Wikipedia listar reels och strathspeys bland Skottlands dansmelodityper och nämner Niel Gow och hans son Nathaniel som kompositörer till hundratals fiolmelodier och variationer. James Scott Skinner fick smeknamnet Strathspey King. Fiolens djupa rötter syns i en notis från 1703, då resenären Martin Martin räknade inte mindre än arton fiolspelare enbart på ön Lewis. En ceilidh i modern bemärkelse bygger på denna musik, eftersom Ceilidh-artikeln på Wikipedia beskriver set och pardanser till skotska melodier. En sittande kväll lånar repertoaren utan dansen.
Dragspelet anländer
Dragspelet har en kortare historia i Skottland än fiolen. Enligt Wikipedia blev det centralt för högländska baler och danser från 1920-talet, och i dag är det en självklar del av många band. I duo med en gitarr fyller det två roller samtidigt – det bär melodin och håller rytmen – vilket får två personer att låta som ett litet band. Bokningssidans egen bild visar precis denna konstellation: en gitarrist och en dragspelare som spelar för middagsgästerna.
Ceilidh
Wikipedia spårar ordet till en fornnordisk term för en följeslagare och menar att det i gaeliskan kom att betyda ett besök. Ursprungligen var en ceilidh vilken social sammankomst som helst, ofta en litterär kväll med historieberättande, poesi, ballader, sånger och ordspråk, arrangerad av husets herre. Senare tog dansen över namnet. Den äldre betydelsen ligger närmare det en folkmusikmiddag erbjuder: en kväll med sånger och berättelser där människor samlas kring ett bord, även om ingen reser sig för att dansa.
Återupplivandet efter kriget
Efter andra världskriget höll sig, enligt Wikipedia, den traditionella musiken starkare i Skottland än i England. School of Scottish Studies öppnade vid University of Edinburgh 1951. Hamish Henderson, beskriven som en katalysator för återupplivandet, visade den amerikanske folkloristen Alan Lomax runt i Skottland på 1950-talet och hjälpte till att arrangera People's Festival Ceilidh 1951, annonserad som en kväll med skotsk sång. Rounder Records gav 2005 ut en inspelning från den kvällen, med Hendersons hjälp. Tobar an Dualchais lägger nu ut inspelningar från skotska samlingar online.
Vad du ska lyssna efter
Vid bordet, lägg märke till om en sång berättar en historia, markerar en plats eller håller takten för dans. Lägg märke till hur artisten introducerar den, eftersom introduktionen ofta är där historien finns. Om en melodi har en sväng som får foten att tappa, tillhör den förmodligen danstraditionen; om orden betyder mer än melodin är du sannolikt i balladterritorium. Inget är bättre, och en bra kväll rör sig mellan dem.
Vanliga frågor
Är en ballad samma sak som en folksång?
En ballad är en sorts folksång: en historia berättad på vers. Folkmusik omfattar också dansmelodier och arbetssånger.
Behöver jag kunna skotsk musik för att njuta av kvällen?
Nej. På bokningssidan står det att musikerna förklarar historierna bakom sångerna.
Var kan jag höra originalinspelningar?
Tobar an Dualchais tillhandahåller inspelningar från skotska arkiv online, sökbara efter sång, berättelse och plats.
Källor